I Folkkampanjens julbrev till medlemmarna hade tyvärr en siffra i plusgironumret fallit bort. Brevet är nu uppdaterat med Folkkampanjens rätta plusgironummer: 3 00 90-5.
Högerpartierna går till val på löfte om ny kärnkraft. I första hand hoppas man på nya små modulära uranreaktorer, SMR, som finns på ritbordet eller som försöksanläggningar. Man påstår att de ska ge billigare och säkrare elproduktion. Serieproduktion ska minska tillverkningskostnaderna men studier har visat att det skulle behövas flera tusen enheter för att eventuellt kunna ge lägre elpris än från stora reaktorer. Normalt ger större produktionsenheter lägre kostnader och nya kärnkraftverk av den storlek vi har idag uppskattas ge cirka tre gånger högre elpris än el från sol och vind.
För några veckor sedan kunde vi i lokalpressen läsa en insändare från partiet Plus 55 som menade att man skall bygga reaktorer som drivs med torium i stället för med uran, ett koncept som funnits sedan 1950-talet. Torium skulle kunna ha en del fördelar framför uran, bland annat därför att det finns mer torium än uran i jordskorpan och att reaktorn producerar mindre avfall som är farligt ”bara” i 500-1 000 år i stället för 100 000 år för uran. Men en toriumreaktor är en bridreaktor som måste startas med en ”vanlig” kärnklyvning med till exempel uran. Tillverkningen av bränslestavar blir dyrare än för traditionell kärnkraft och vid drift bildas extremt höga nivåer av gamma-strålning som är besvärliga att hantera tekniskt. I Tyskland hade man en torium-reaktor igång under drygt ett år på 1980-talet innan den fick stängas på grund av en mängd olika driftproblem. I Kina hoppas man kunna tillverka en kommersiell toriumreaktor omkring år 2030.
Drömmarna om ny kärnkraft sprids som om det vore en lösning på klimathotet och en hämningslöst ökad elanvändning. Nya typer av kärnkraftverk skulle kunna förverkligas i kommersiell skala först om några decennier. Det skulle kräva nya rigorösa regelverk och kosta enorma summor att utveckla och få i drift. Urantillgångarna är begränsade och blir successivt allt dyrare att exploatera eftersom man tvingas bryta malmer med allt lägre uranhalt. Hela kedjan från brytning av uran till slutförvaring är fylld av olika risker.
Mauritz Glaumann
Styrelseledamot i Folkkampanjen mot kärnkraft-kärnvapen
Läs hela artikeln i Arbetarbladet
Under Stockholm+50 den 31 maj- 2:a juni erbjuder Folkkampanjen mor kärnkraft-kärnvapen medlemskap för år 2022 för endast 50:-.
Pg. 300 90-5 Obs! Ange ditt namn, adress samt e-post.
Tidigare biträdande informationschef för Sida Paul Rimmerfors (4 april 1933 – 11 april 2022) har gått bort och sörjs av maka Charlotte Thege, barn, barnbarn samt släkt och vänner. Susanne Gerstenberg minns honom.
”Vet du varför jag fick heta Paul”, skrev Paul Rimmerfors förra året till mig när jag gratulerade honom på namnsdagen. ”Min varmt troende pappa tänkte att jag skulle följa dels aposteln Paulus, dels grundaren av Svenska Missionsförbundet, Paul Petter Waldenström som han beundrade, lektor i Gävle och där föddes jag. Nu vet du kraven på mig.” Paul hade tre systrar, en äldre och två som var yngre än han. Fadern, Einar Rimmerfors (1900–1980) var pastor, folkpartistisk riksdagsledamot 1953–1968 och sekreterare i Svenska Missionsförbundet, en djupt engagerad man i samhällets många problem.
Paul uppfyllde inte de kristna förväntningarna, men liksom fadern var han hela livet samhällspolitiskt aktiv. Det började med att han var ordförande i Ungdomens fredsförbund (UF). Per Anders Fogelström, ordförande för Svenska freds- och skiljedomsföreningen (UF:s moderförening), ser jag som min kanske viktigaste vän och mentor, berättade Paul så sent som 2021.
I slutet av 1960-talet började Paul arbeta på Sida och blev biståndsorganisationens biträdande chef för informationsbyrån. Där utvidgade han sin kamp för en fredlig värld över hela jorden.
– Han reste med olika yrkesgrupper (lärarutbildare, journalister med flera) till våra samarbetsländer i tredje världen, föreläste, skrev och fotograferade, minns tidigare kollegan och vännen Sigrid Halvarsson.
Enligt min mening var han en av Sidas bästa föreläsare – engagerad, inspirerande och han hade förmågan att fånga åhörarnas fulla uppmärksamhet. Halvarssons ord bekräftas av kollegan Klas Eriksson: Paul var en av Sveriges viktigaste opinionsbildare. Han spred information om världens orättvisor och utvecklingssamarbetets roll för att få bukt med orättvisorna på sitt eget personliga sätt.
Redan tidigt var Paul mycket kritisk mot kärnkraft och kärnvapen.
– I sju timmar diskuterade han med Per Ahlmark, folkpartiets partiledare (1975-78) som propagerade för kärnvapen och Natomedlemskap för Sverige, minns Charlotte Thege.
Under folkomröstningen om kärnkraft 1980 var Paul djupt involverad och ”informationsgeneral” för linje 3.
– Vi förlorade med 0,4 procent mot linje 2 (”avveckling i takt som var möjlig”), får Paul säga då han medverkade i Maj Wechselmanns film ”Atomen i mänsklighetens tjänst” 40 år senare.
I alla år var han aktiv i Folkkampanjen mot kärnkraft och kärnvapen, skrev informationsbroschyrer, remissyttranden och deltog på möten. Så sent som 2021 medverkade han i granskningen kring slutförvaringen av kärnavfall. När tankesmedjan Timbro skyltade för Klimatliberalerna med en förfalskning av solmärket vände sig folkkampanjen till den erfarne Paul. På grund av sjukdom kan jag inte längre hålla i saken, var hans korta svar i augusti förra året.
Pauls insatser för människor och mänskliga rättigheter är många. Hans kamp för samvetsfången Robert Mugabe genom Amnesty (1964–1975), hans engagemang för frihetskampen i södra Afrika, för flyktingar från Chile och för romernas sak är bara en bråkdel. Han fick medverka i filmen ”Taikon”, filmen om Katarina Taikon 2015. Det var stort att se Katarina och Paul Rimmerfors bakom Martin Luther King på Slottsbacken, bloggade Åsa Moberg när hon hade sett filmen.
Luther King kom till Stockholm efter fredspriset i Oslo 1964. Filmen väcker många tankar, inte minst kring gränsen mellan en aktivists vilja att rädda alla utsatta och den mänskliga förmågan, skriver Moberg. Så passande för Paul!
Själv träffade jag Paul genom Folkkampanjen. Vår kontakt bestod av korta sällsynta aktivistmöten och långa telefonsamtal och mejlbrev. Vilket brett intresse han hade! Det var som om han gick omkring med strålkastaren riktad mot världen, aldrig mot sig själv. En gång pratade vi om plastnedsmutsningen. Han berättade om ett projekt i Gambia där kvinnor samlade plastskräp på stranden, klippte sönder det till långa remsor och virkade kassar av dem. Några dagar senare fick jag ett ovanligt tjockt brev, en liten plånbok i virkad i plast låg i.
Tack för allt Paul. Goda människor försvinner inte även om de har blivit tysta.
Kärnkraften verkar vinna terräng i Europa. Bara under de senaste dagarna har jag kunnat följa planeringar i olika länder. Tack till mina tyska antikärnkraftsvänner som är på alerten med website-research!
Kroatien satsar på ett nytt reaktorblock. Tjeckien har beviljat bygglov för en ny forskningsreaktor. Frankrike noterar en stor efterfrågan – men bara 30 av 64 befintliga gigawatt är i drift. Både Macron och Le Pen är för kärnkraft. Polen vill bygga ett nytt kärnkraftverk vid Östersjön och söker tillstånd. Regeringen i Nederländerna tänker satsa på små reaktorer (SMR) i hela landet. Boris Johnson i Storbritannien vill öka energiproduktionen med 24 gigawatt genom att bygga åtta nya reaktorer utan att ta med avfallsfrågan i beräkningen. Och Tjeckien igen: Intill kärnkraftverket Temelin ställs ett projektområde för byggnation av små reaktorer till förfogande.
Ryssland är i dag den största exportören av fossilgas och –olja till Europa. Starkast beroende av den ryska exporten är länderna i Mellaneuropa, men nu förbereder sig EU på en framtid utan rysk energi, meddelar det europeiska medienätverket euractiv.de. Är det då dags att vi ersätter energitillförseln med kärnkraft?
Frågan är om EU:s taxonomi – verktyget för att identifiera miljömässigt hållbara investeringar – verkligen ger grönt ljus åt kärnkraften. Efter 2045 ska inte bygglov ges för nya kärnkraftverk, samtidigt som driftförlängning för befintliga verk bara ges fram till 2040. Forskning och innovation för att höja säkerheten och minimera avfallet kan inkluderas i taxonomin, som också kräver lägre växthusgasutsläpp än modern kärnkraft klarar av. Än så länge är den ute på remiss hos EU-parlamentet och ministerrådet. Kärnkraftfria länder som Österrike och Luxemburg har hotat med att överklaga taxonomin.
Politiska partier i Sverige som M, L, KD och SD vädrar morgonluft för sin tro på kärnkraft. Birger Schlaug förintade dess klimatnytta redan 2019 i blogginlägget Klimat v/s kärnkraft. Fossila bränslen krävs för alla moment i kärnbränslekedjan, skriver han, uranbrytning, konvertering, energikrävande anrikning, transporter, bränsletillverkning, byggande under många år, den tidskrävande rivningen av reaktorer och därtill avfallshanteringen under minst hundratusen år.
Jag undrar – sitter M, L, KD och SD-politikerna i dag i ett luftslott som de försöker dra in väljarna i? Kärnkraft är irrationellt, senfärdigt, dyrt, sårbart och innehåller riskmoment som är svåra att hantera i en demokrati. Jag håller med Schlaug.
Energibehovet växer, tutar M, L, KD och SD – därför behövs kärnkraft. Tyskland, där de sista reaktorna ska stängas i år, tar effektivisering och minskning på allvar: ”50 procent mindre energiförbrukning till 2050”. Det är bra, men samtidigt alldeles för långsamt!
Den federala regeringen och delstaternas regeringar får massivt tryck nerifrån, till exempel från den ideella föreningen Deutsche Umwelthilfe, känd för framgångsrika rättegångar. Den kräver bland annat att det ska installeras solpaneler på alla offentliga byggnader och att det införs nya hastighetsbegränsningar på 100, 80 och 30 km/h (”kan spara 3,7 miljarder liter bensin och diesel”). Är det här bara något vi i Sverige kan drömma om?
Susanne Gerstenberg
Folkkampanjen mot Kärnkraft-Kärnvapen fördömer Rysslands militära aggression mot Ukraina. Bombningarna måste stoppas omedelbart. Vad som behövs är en omfattande vapenvila, tillbakadragande av alla trupper och en återgång till förhandlingsbordet.
Det finns ingen militär lösning, bara en politisk lösning baserad på principerna om internationell rätt och gemensam säkerhet. Nato måste också backa från sin expansion.
Det som gör situationen särskilt allvarlig är risken för att kärnvapen kommer till användning eller att något eller några av Ukrainas 15 kärnkraftverk angrips. Det skulle kunna leda till död och förödelse långt utanför Ukrainas gränser. Det skulle också kunna medföra att sjukvården och energiförsörjningen i Ukraina havererar – den senare är till drygt 50 procent beroende av kärnkraft. Även den nyligen påbörjade kärnavfallshanteringen på det avlysta området vid Tjernobyl hotas av de militära angreppen på ukrainsk mark.
Vi vill påminna om vikten av att Sveriges regering signerar och att riksdagen ratificerar FN:s kärnvapenförbud.
Stockholm den 24 februari 2022
Folkkampanjen mot Kärnkraft-Kärnvapen
Jan Strömdahl, ordförande
Söndagen den 27 mars 2022 klockan 13.00 i Solidaritetshuset + Zoom
1. mötets öppnande
2. fastställande av röstlängd
3. fråga om Riksårsmötets stadgeenliga utlysande
4. fastställande av dagordning
5. val av ordförande och sekreterare för mötet
6. val av två protokollsjusterare och rösträknare
7. föredragning av styrelsens verksamhetsberättelse och årsredovisning
8. föredragning av revisorernas berättelse
9. fastställande av resultaträkningen och balansräkningen
10. disposition av resultat enligt den fastställda balansräkningen
11. fråga om ansvarsfrihet för styrelsen
12. presentation av valberedningens förslag och fastställande av tid för slutlig nominering
13. fastställande av verksamhetsplan
14. fastställande av budget
15. behandling av förslag från styrelsen
16. behandling av inkomna motioner
17. fastställande av antal styrelseledamöter
18. val av ordförande och kassör – val av övriga styrelseledamöter och ersättare
19. val av två revisorer och två revisorsuppleanter
20. val av representation i Milkas
21. fastställande av årsavgift inklusive fastställande av den andel av avgift som tillfaller lokalgrupp
22. val av valberedning, varav en utses som sammankallande
23. övriga frågor som angivits i kallelsen
24. övriga vid Riksårsmötet väckta frågor (ej till beslut)
I dag har EU-kommissionen fattat beslut om taxonomin för energi. Nu ska kärnkraft och gas övergångsvis betraktas som hållbara tillsammans med de förnybara energislagen. Motiveringen är att det ska locka investerare att bidra till minskade utsläpp av växthusgaser. Men för kärnkraftens del finns ett skarpt villkor: Livstidsutsläppen av växthusgaser får inte överstiga tröskelvärdet 100 gCO2e/kWh producerad el.
Det finns en mängd olika beräkningar av livstidsutsläppen från kärnkraft. 2008 gjorde Benjamin K Sovacool en utvärdering av 103 studier av växthusgasutsläppen. Valuing the greenhouse gas emissions from nuclear power: A critical survey. Han fann att det var 19 som kunde platsa som seriösa och väldokumenterade, däribland tre från Jan Willem Storm van Leeuwen med flera. Bidraget från Vattenfall platsade inte bland de som kvalificerade sig.
Genomsnittet från denna utvärdering hamnade på 66 gCO2e/kWh. Men Storm har arbetat vidare – även om han förtalas och föraktas av kärnkraftindustrin. 2019 presenterade han en fördjupad studie som noga redovisade koldioxidutsläppen från de olika momenten i produktionen av el. Från uranbrytning till slutförvar. http://www.stormsmith.nl/reports.html
Resultatet av denna studie visar att ett modernt kärnkraftverk har ett totalt utsläpp som varierar mellan 139 och 190 gCO2/kWh med ett medelvärde på 164. En EPR – som de mycket försenade och fördyrade Olkiluoto 3 (Finland), Flamanville (Frankrike) och Hinkley Point (Storbritannien) – varierar mellan 78 och 122 med ett medelvärde på 100. Storm betonar att han bara tagit med koldioxidutsläppen men att det säkert förekommer andra växthusgaser också. Han hävdar dessutom att utsläppen kommer att öka med sinande urantillgångar. De totalvärden han redovisar ligger alltså i underkant.
Det finns ytterligare faktorer som ökar växthusgasutsläppen. En är den långa tid det tar att få ett kärnkraftverk på plats – mellan 10 och 25 år. Det betyder att den fossila produktionen fortgår under mycket längre tid än om den ersätts med tex vindkraft som kan komma på plats på ett par år. En annan är hanteringen av kärnavfallet som inget land i praktiken har löst. Den kan också mycket väl öka utsläppen. Detta gäller även drömmen om de små, rara kärnkraftverken, SMR.
Jag är absolut ingen finansiell rådgivare. Men mitt råd blir i alla fall: Ta inte risken. Det är nog med andra risker när det gäller kärnteknik.
Stockholm den 2 februari 2022
Folkkampanjen mot Kärnkraft-Kärnvapen
Jan Strömdahl, ordförande
Det vi med säkerhet vet är att det inte går att konstruera ett helt säkert slutförvar för använt kärnbränsle. Kärnkraftindustrins avfallsbolag SKB:s påstående att de vet att deras modell är säker i miljoner år visar att det är svårt att ta deras arbete på allvar.
Regeringen har trots det i dag chansat och fattat ett beslut som säkert kommer att väcka diskussion. Utan att på allvar pröva alternativa lokaliseringar och alternativa metoder har man fastnat för att godkänna byggandet av en gigantisk gravkammare för kopparkapslar långt under Östersjön vid kärnkraftverket Forsmark. Tanken är att graven för evigt ska fyllas igen med lera, sten och betong trots att ingen med säkerhet vet om radioaktiva läckor kan undvikas – redan under de första tusen åren.
Beslutet innebär att närmare villkor enligt Miljöbalken ska bestämmas efter förhandlingar i Mark- och Miljödomstolen och stegvis fastställda villkor enligt Kärntekniklagen ska fastställas av Strålskyddsmyndigheten, SSM. Det betyder att ingen med säkerhet kan garantera att förvaret kommer att kunna användas för avsett ändamål – även om det byggs enligt det beslutade förslaget.
Vi beklagar att regeringen inte villkorat beslutet med ytterligare forskning när det gäller koppar- och gjutjärnskorrosion. Vi är också oroade av att den fortsatta hanteringen ska styras av paret SKB och SSM. Deras agerande inför regeringsbeslutet är tyvärr inte trovärdigt. SKB är industrins eget organ och SSM har hittills inte visat sig tillräckligt självständigt och kritiskt som det allmännas representant.
Framtiden är lika osäker som den varit under det halvsekel som kärnkraften varit aktuell i Sverige. Och det är fortfarande lika angeläget att hitta de säkrast möjliga lösningarna. Det mest anmärkningsvärda är nog att det i så många länder lanserats en elproduktionsteknik som inte först löst den avgörande avfallshanteringen.
Stockholm den 27 januari 2022
Folkkampanjen mot Kärnkraft-Kärnvapen
Jan Strömdahl, ordförande
