Fakta om kärnkraft

– mer information finns på undersidorna

(sidorna är under uppdatering. Hittar du inte det du söker så ber vi dig leta i arkivet till höger)

Lite snabb information får du i vår nya folder. Ladda gärna ner och sprid:

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA

Kärnkraften kan inte rädda klimatet

Själva kärnkraftverken släpper inte ut någon koldioxid. Det är det som brukar räknas som fördelen med kärnkraft i jämförelse med olje- och kolkraft. Samtidigt är det energisystem som bygger på klyvning av atomkärnor det mest komplexa och omfattande av alla.
I alla led i kärnbränslekedjan släpps det ut växthusgaser.

 

Kärnkraften är mycket dyr

Det är dyrt att bygga kärnkraftverk. Kraftbolagen har svårt att hitta investerare. Privatbanker drar tillbaka sitt stöd och offentliga medel används för att fylla tomrummen. Med statliga medel garanteras lån, ofta med mycket låg ränta, som bankerna ger kraftbolagen. Så sker exempelvis med det lån som Nordea ger till bygget av en femte reaktor i Finland. Nordeabanken ägs till ca 20 procent av svenska staten, dvs. skattebetalarna. Även den statliga Svenska Exportkreditnämnden, som ska stödja svensk export och svenska företag i utlandet, är inblandad med ett miljardlån.

Vattenfall – ett statligt ägt bolag – planerar nu att bygga ny kärnkraft. Det kommer innebära att de använder sin vinst till att bygga kärnkraft. Vinsten skulle ha gått in i statskassan för att användas till välfärden. Skattebetalarna får därför betala om staten bygger kärnkraft.

Ny kärnkraft kostar många gånger mer än till exempel ny vindkraft eller solkraft.

 

Kärnkraft och kärnvapen hänger ihop

Kärnkraft är en civil biprodukt till de första atomvapnen. En viktig anledning till att protestera mot kärnkraft är kopplingen till atomvapentillverkning. Det är speciellt två steg i hanteringen av uran och kärnbränsle för civilt bruk som har en klar militär koppling: anrikningen av uranet och upparbetningen av det utbrända bränslet.

Helt i enlighet med ickespridningsavtalet, NPT, vilket uppmuntrar länder att främja sin kärnkraftsanvändning, så utvecklar Iran ett program för en komplett kärnbränslekedja. Iran driver också fyra små försöksreaktorer, tre levererade av Kina och en av USA. Två andra anläggningar misstänks också för att vara en del i ett atomvapenprogram.

 

Ingen kärnkraft utan uranbrytning

Det finns ingen kärnkraft om det inte finns uran – en mycket tung metall som används i kärnreaktorer och kärnvapen. Brytningen av uranet flyttar radioaktiva och giftiga ämnen i malmen från deras relativt isolerade placering under jord och sprider dem till omgivningen.

För att få fram det uran som ska användas till kärnbränsle krävs det stora mängder malm. Följden blir jättelika svagstrålande slagghögar. För att utvinna uranen ur malmen tillsätts svavelsyra. Resterna från den processen förvaras i stora dammar där det förorenade vattnet så småningom släpps ut nedströms i vattendrag och sjösystem.
Miljön förgiftas för lång tid framöver.

Kärnkraftsolyckor

Olyckor i kärnkraftsanläggningar är inte något som bara hände förr. Och de händer inte enbart i gamla kärnreaktorer som den i Tjernobyl som exploderade 1986 och spred ett radioaktivt moln över halva Europa. Olyckor händer varsomhelst, i vilka kärnanläggningar som helst. För året 2008 rapporterade Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) totalt 14 snabbstopp i svenska reaktorer och flera händelser visade på tydliga säkerhetsrisker.

Olyckan i Fukushima har fått katastrofala följder och beräknas kosta minst 1500 miljarder kronor. Radioaktivt vatten läcker fortfarande ut i havet.

 

Kärnkraftens avfall

Det utbrända kärnbränslet är något av det farligaste människan någonsin skapat, och mängden ökar i rask takt. Vi måste på ett eller annat sätt ta hand om det avfall som redan finns, men det går att sätta stopp och undvika de oerhörda mängder av nytt avfall som kärnkraftindustrin idag står i begrepp att producera.

I Sverige och Finland planerar kraftindustrin att förvara det högaktiva avfallet i bergrum 500 meter under jord enligt KBS3-metoden. I andra länder har man inte sådana planer, men ingenstans är problemet löst. Varken när det gäller det utbrända bränslet eller det låg- och medelaktiva avfallet har man någon acceptabel metod i sikte.