Solveig Ternström:

Mitt miljöpolitiska CV

Mitt miljöpolitiska motstånd började sommaren 1975. När skogsbolagens flygplan besprutade våra värmländska skogar med kvävegödsel och hormoslyr.
Jag gick med i TORSBY MILJÖGRUPP och tillsammans med flera andra miljögrupper i Sverige lyckades vi driva regeringen till ett beslut 1977; att stoppa flygbesprutningen av skogen. Det var en stor seger. Det visade att ett folkligt motstånd kan fungera.

Mitt motstånd var väl underbyggt. Under många år hade jag läst Elin Wägner. Hon gav mig sin livsfilosofi. Hennes Väckarklocka och Fred med Jorden(1941) fick mig att förstå vad som höll på att hända. Hon tecknade i sitt författarskap en mörk linje från den grekisk - patriarkala historien till vår tids vetenskapliga och tekniska övermod till skenande industrialism krig och grovt missbruk av jorden.
Hon dog 1949 och fick uppleva Hiroshima. Hon hoppades att kvinnorna efter henne skulle ta över hennes ideologiska arv.

Åren 1977 -1980 har miljödebatten tagit fart i Sverige. Små miljögrupper har skapats i hela Sverige. Svenskarna håller på att bli miljömedvetna. Närapå hela Kultursverige är på benen. Även Dramaten ger sig in i miljökampen.

I maj1977 åker en hel ensemble från Dramaten till Torsby för en miljömanifestation.
I tre dagar spelar vi teater på friluftscener och kyrkor. Sara Lidman och andra betydelsefulla talare finns på plats. Ett imponerande demonstrationståg genom hela Torsby. Stort medieintresse!

 År 1978 har vi premiär på RANSTADVALSEN på Dramatens minsta scen. Regi: Margareta Byström och Solveig Ternström efter en idé av Elin Wägner. Manus i modern tappning: Jan Guillou och Gunnar Orlander.
Några månader senare efter ett stort publiktryck går den upp på Dramatens stora scen.

År 1979 gör Dramaten den stora satsningen ”Stormen” med dåvarande dramatenchefen Jan-Olof Strandberg som initiativtagare. Hela teatern stormade från alla stora och små scener till kostymförråd snickarverkstäder kansli och trappuppgångar.
Vad handlade Stormen om? KÄRNKRAFT – KÄRNVAPEN! Vi frågade oss om vi verkligen ville ha ett KÄRNKRAFTSSAMHÄLLE?
Det blev en dundersuccé! Den största publiktillströmning Dramaten någonsin haft. Biljettköerna ringlade sig runt hela Dramatenkvarteret och vi fick förlänga speltiden.
Det politiska etablissemanget oroade sig emellertid och bannade kulturarbetarna att denna viktiga fråga skulle vi inte lägga oss i. Olof Palme retade sig obeskrivligt på oss.
”Denna ”demimond”som sannerligen inte borde få hålla på!”
Det fanns emellertid politiker som inte höll med Palme framför allt Birgitta Hambréus och Torbjörn Fälldin./C/ Maj-Britt Theorin Inga Thorsson och Ulla Lindström/S/

År 1980 blev det folkomröstning om Kärnkraftens framtid. JA eller NEJ! I sista stund petades ett tredje alternativ in som kunde tolkas som ett NJA. Svenska folket sa nej till kärnkraft men det skulle ske i långsam takt. Det vill säga de kärnkraftverk som var i drift och som stod färdigställda skulle inte stoppas förrän år 2010. På Dramatens lilla scen uppfördes föreställningen ”Efter Harrisburg” mot Dramatenstyrelsens vilja.

Efter folkomröstningen1980 gick luften ur det miljövänliga Sverige.
Med 80talet kom den nya avreglerade ekonomin och en helt ny generation klev in på banan och visade sig vara utomordentligt utled på sina föräldrars miljöengagemang.
Lyx, flärd och mycket pengar fick huvudrollen och miljökämparna upplevdes som nördiga och korkade.
Och när vi hade kommit in en bit på 90talet då väntade den stora omvälvande informationstekniken. En ny teknik som vi alla skulle bli tvingade att lära tog mycket tid och fick många av oss att glömma de allt värre påfrestningar som vår jord utsattes för.

År 2006 slutar jag på Dramatiska teatern efter 47 år som skådespelare.
Jag blir då riksdagsledamot för centerpartiet som nu är i regeringsställning med Alliansen/M + C +FP + KD/ Min politiska uppgift var nu att arbeta för hälsofrågor Den stora ohälsan hade i det moderna Sverige blivit ett gigantiskt problem.

Onsdagen den 4 febr.2009.
Krismöte kl.1600 i Centergruppens riksdagsgrupp.
Maud Olofsson kommer med ett chockartat besked. Hon vill ha mandat att förhandla med allianspartierna om att även efter år 2010 använda energi av kärnkraft och att dessutom bygga 10 nya reaktorer!
Vi måste säga JA eller NEJ! Hon har bråttom eftersom pressen står utanför och väntar på besked. Flera av oss blir totalt överrumplade och överkörda.
Andreas Carlgren,miljöministern talar om ett slags tillvänjningssystem. Gruppen verkar förvirrad men de flesta säger lydigt JA!
 Kerstin Lundgren håller ett brandtal om att detta tillvägagångssätt är mot den demokratiska ordningen. Eva Selin och Sven Bergström säger definitivt inte ”JA” men de har en politisk fostran och vill diskutera de borgerliga partiernas vallöfte att inte upphäva förbudet mot att uppföra nya reaktorer och inte minst Fredrik Reinfeldts regeringsdeklaration 2006; Förbudet mot nya reaktorer kommer att bestå! 

När jag till sist får frågan så har jag fått alldeles klart för mig att jag nu sitter i fel politiskt parti. Upprördheten över detta politiska svek är så stor att det blir svårt att tala.
Jag säger NEJ och åter NEJ! Jag reserverar mig! 
Det blir tumultartat - man talar i munnen på varandra; det går inte att reservera sig mot en förhandling – jo det går… nej…!
Maud Olofsson står på språng i dörröppningen; Jag måste gå nu! Pressen väntar…
Hon går och lämnar den demokratiska processen åt sitt öde.

Dagen efter har den borgerliga pressen stora rubriker! Centerpartiet överger sitt gamla kärnkraftsmotstånd! Maud Olofsson har fått mandat från riksdagsgruppen.
Jag ser stora förstasidesbilder av en glädjestrålande Maud Olofsson och en segerleende Andreas Carlgren.

Den 26 april 2009 står jag på Sergels Torg och talar MOT KÄRNKRAFT!
Folkkampanjen mot Kärnkraft har arrangerat en demonstration på Sergels Torg för Tjernobyldagen. Jag deltar med glädje. Jag möter Eva Moberg och Maria Wetterstrand som också står i talarstolen.

Måndagen den 15juni. Den första Kärnkraftsdebatten i kammaren utifrån regeringens proposition i energi och klimatfrågan.
Jag har skrivit på ett tal och anmält mig till kammarkansliet. Jag blir hindrad av Maud Olofsson att gå upp i talarstolen.


Tisdagen den 16 juni. Votering i kammaren.
Kärnkraftmotståndare från Folkkampanjen sitter på läktaren. Reser sig och visar solmärket när kärnkraftsfrågan ska voteras. De blir utvisade och polisanmälda.
Jag trycker på NEJknappen mot min partihörighet.

Jag får nu kontakt med Folkkampanjen mot Kärnkraft–Kärnvapen. Jag blir medlem.
 
Torsdagen den 28 jan.
 I Aktuellt sänds Love Benigs intervjuer med Eva Selin, Sven Bergström, Håkan Larsson och Solveig Ternström angående sprickan i Centerpartiet.
Mailboxen blir sprängfylld. Många är mycket upprörda över det odemokratiska beteendet och Centerns helomvändning i Kärnkraftsfrågan. Nu är det inte längre en inre politisk angelägenhet. Nu måste det bli en allmän politisk debatt! Jag är glad och lättad. Och vi förstår att många människor i Sverige vill uttrycka sin mening. Efter Aktuelltsändningen får vi många entusiastiska tillrop. Håll ut! Visa civilkurage!

Tisdagen den 9 februari
Folkkampanjen demonstrerar utanför Riksdagshuset. Varannan tisdag - jämna veckor ska de finnas där. Eva Moberg, Inger Widell, Akko Karlsson, Roland von Malmborg, Lasse Karlsson. Motståndet börjar få ansikten. Det är råkallt och blåser kyliga vindar från Mälaren men vi dricker hett kaffe i riksdagskafeét och smider planer.

På eftermiddagen träffar Eva och jag tyska journalister.

Torsdag den 25 mars.
Votering om minerallagen – prospektering och brytning av uran.
Trycker på Nej-knappen.


Torsdag den 10 juni
Åker med medlemmar i Folkkampanjen till Forsmarks kärnkraftverk.
Vi får en visning av verket samt får träffa en av montörerna som var med om den allvarliga incidenten i ett ställverk på Forsmark. Han berättade om den allvarliga kortslutningen som ströp eltillförseln. Man hade endast någon timme på sig innan
det hade kunnat bli en katastrofal härdsmälta – typ Fukushima!

Torsdag den 17 juni
Ödesdag för svenska folket.
Riksdagen tar beslut till Regeringens förslag om att det ska kunna byggas tio nya kärnkraftverk i Sverige.
Den dramatiska röstningen utföll med 174 röster för kärnkraften 172 röster mot kärnkraften.
Eva och jag röstade med oppositionen - det vill säga Nej! Det räckte inte. Två röster fattades och det hade blivit ett annorlunda beslut.
Fältet var nu fritt för Ny Kärnkraft i Sverige.

Den 21 juni skriver jag mitt avskedsbrev till Centerpartiet och en artikel till Aftonbladet varför jag inte längre vill delta i partiet.

Den 22 juni åker jag till Almedalen och håller ett tal för Kärnkraftmotståndet.

Lördagen den26 mars 2011 . En ny styrelse väljs i Folkkampanjen. Anna–Linneá Rundberg är föreslagen till ordförande. Hon har ett önskemål att jag ska finnas vid hennes sida. Styrelsemötet bestämmer att så ska det bli. Två ordförande alltså!
Jag accepterar.
Det blir en hård och krokig väg att ta sig fram på.
Kampen fortsätter!