Rapport från Amedalen 2015

Almedalen – vad har vi tagit med oss från olika seminarier?

Wolfgang Ranke, Liv Jofjell

Föreningen Värmland mot Kärnkraft

Stämningen: Alla som var där var aktiva människor, engagerade i något större än den dagliga omgivningen. Det var mycket inspirerande.

Förändringar i diskussionen om energi under åretAlmedlsveckan:

Förra året annonserade MP i valkampen att de ville att minst två reaktorer ska stängas under den kommande mandatperioden och fick mycket skäll från olika håll. Nu är fyra på väg att stängas av ekonomiska skäl utan ingripande av politiken!

Den planerade avvecklingen av fyra reaktorer var ett tema i år, men utan kontrovers!

Utbyggnad av förnybar el har bidragit genom att sänka elpriset till en olönsam nivå – tyvärr också för förnybar el.

Omställningen till förnybar el verkar vara accepterad! Man var överens om att det går och inte är för dyrt!

Omställningen tycks vara i gång och tycks gå av sig själv! Man tycker att vikt nu måste läggas på nätanpassning, lagring, smart användning.

Det planerade kk-bygget i finska Pyhäjoki var inget stort tema fast platsen ligger bara 150 km fråm svenska kusten. Temat verkade undvikas.

Av de 3487 evenemang under Almedalsveckan hade ungefär ett fjärdedel samband med energi- och klimatfrågor. Men politiken och journalisterna tog knappt upp dem. Klimatfrågan som är världens viktigaste ödesfråga verkar inte vara tillräckligt cool!

Vi hann förstås bara besöka få seminarier. Ändå fick vi intressanta intryck. Vad som är unikt för Almedalen är att de allra viktigaste personligheterna från politik, myndigheter, företag, intresseorganisationer och forskning som man annars aldrig kan få tag i finns på plats och ställer upp på diskussion.

Måndag 8.45, Vattenfall:

Hur länge kommer dagens kärnkraft finnas kvar?

Varför stängs Ringhals 1 och 2 ”i förväg”?

Vattenfalls chef Produktion, Torbjörn Wahlborg sörjde deras fina reaktorer och beklagade att förutom de låga elpriserna har effektskatten skuld. Vindel som nu ligger vid 13-15 TWh/år har blivit en faktor som fördärvar elpriset. (Detta är förresten också ett problem för vindkraftsägare).

Men självklart kommer bolagen att stå för kärnavfallsfrågan om inte kärnavfallsfonden skulle räcka. (Detta hörde vi upprepas flera gånger under veckan. Det tyder på att bolagen känner att frågan bevakas men också att de förbereder sig på att slinka ifrån ansvaret).

Ingrid (från VmK) frågar hur länge de andra reaktorerna kommer att finnas kvar.

TW: Den tekniska livslängden, alltså längst till 2045 – om inte elpriset faller eller avgifterna höjs vidare. (De håller alltså vägen öppen att stänga fler).

Intressant var Jana Nilssons (kommunalråd Varberg, S) inlägg. Han var inte särskilt bekymrad eftersom avvecklingen säkrar arbetstillfällen under många år framöver.

Maria Weimer (FP) hade inte mycket att komma med förutom att gråta lite över de låga priserna och den höga skatten. Det enda viktiga hon sade var att det behövs kompetenssäkring, alltså kompetent folk som vill ta sig an den frustrerande uppgiften att avveckla något som visat sig bara varit dåligt.

Måndag 15.00, IKEM – Innovations- och kemiindustrierna, IF Metall:

What lessons can Sweden learn from Germany’s energy policy Energiewende?

Ett lustigt seminarium med bl a företrädare för tyska och svenska fackföreningar och Vattenfalls Magnus Hall om vad Sverige kan lära sig från Tysklands Energiewende, som nästan slutade i bara goda råd från Sverige till Tyskland(!).

Vi lärde oss att det finns en ”almost religious opinion about Energiewende” i Tyskland.

Men vad som kanske är rätt: Uppbyggnaden av förnybara energikällor är i full gång och behöver egentligen inte diskuteras alltför mycket. Vad som däremot behövs nu är uppbyggnad och anpassning av kraftnätet och skapandet av lagringsmöjligheter.

Anna Holmberg, Energy Policy Director på SKGS, efterlyste statlig styrning och reglering av energimarknaden för att kontrollera den ”otyglade tillväxten av förnybar energi”. Faktiskt talade hon om statlig planekonomi, även om hon inte använde det ordet!

Politiskt krävdes en europeisering av Energiewende, alltså bort från den bara tyska nationella lösningen. Vill de ha en europeisk Energiewende à la Tyskland? Man kan bara hoppas!

Tisdag 10.15, Naturskyddsföreningen:

Är kärnkraften död? Kommer alla pengar gå till förnybar el nu?

Frågan ”är kärnkraften död?” togs upp i en diskussion med Göran Hult från Fortum och Tomas Kåberger.

GH tyckte inte att den var död än men kanske döende. Vi blev jätteglad och tyckte det var modigt sagt, fast vi betvivlar att detta är Fortums riktigt officiellt uttryckssätt. Hult tyckte dessutom att det nog inte blir någon ny kärnkraft.

Hult betonade att självklart kommer rivning och slutförvar att betalas av företagen. Tomas Kåberger svarade med att försöken att dela upp kraftbolagen så att kärnkraftsdelen i nödfall kan gå i konkurs kan ses i Tyskland och kan komma att ses i Sverige också.

Både GH och TK tyckte att det nog inte blir ett större problem med omställningen. Båda tyckte också att volatiliteten på elpriset måste gå till kunderna. Det betyder att kunderna kan anpassa förbrukningen till tider där priset är lågt. Gör man det med datorstyrning kallas det ofta för smarta elnät. Elvärme kommer då att anpassa sig och direkt eluppvärmning kommer nog att försvinna av sig själv.

Ti 11.00, Östersjöveckan, Västra Götalandsregionen:

Förnyelsebar energiförsörjning i östersjöregionen genom havsbaserad vindkraft

Många personer från politik och forskning, få i publiken i en stor sal, ganska sövande presentationer.

Östersjön har en enorm potential för havsbaserad vindkraft som skulle vara mindre störande än vindkraft på land. Men med 0,8-1,1 kr/kWh (1,25-1,5 kr/kWh på Nordsjön) är det betydligt dyrare än vindkraft på land.

Havsvindkraftverk kan vara större än på land, just nu 3,6 MW. 8 MW-verk är på väg, 10 MW-verk planerade. Då behövs det bara omkring 100 stycken att ersätta en kärnreaktor!

Flytande vindkraftverk (”3.e generation”) finns som prototyper. De kunde förankras där havet är djupare än 50m. Där finns knappt något problem med fåglar och fladdermöss och mycket plats.

Ti 13.30, Siemens

Elvägar – från start till mål.

Vi hade hört om idén att försörja tunga lastbilar längs motorvägar med ström via kontaktledningar. Sånt är alltså verkligen på gång. En testbana ska byggas nära Gävle och Scania visade en lastbil med strömavtagare på hytttaket. För tung trafik är batteriförsörjning inte möjlig. Idén är att de ska åka med ström på motorvägar och byta till dieselmotor när de åker av. Drivkraften är att strömdrift är betydligt billigare (bara omkr 20% av dieseldriftskostnader). Investeringskostnaderna är däremot höga och frågan var hur man kunde få in pengarna genom att ta in en del av kostnadsbesparingen från lastbilstrafiken. Användning skulle i första hand kunna ligga vid tex förbindelser mellan hamnar och industrianläggningar.

Varifrån elenergin ska komma fördjupades inte men det konstaterades att det handlar i summan om en stor energibesparing. Det behövs alltså inte så otroligt mycket el för elbilar och ellastbilar.

To 9.00, Fortum:

Svenska och finska perspektiv på kärnkraften.

Vi hoppades få lära oss varför i herrans namn Finland bygger ny kärnkraft i Olkiluoto och vill bygga ännu mer i Pyhäjoki fast ny kärnkraft är så dyr.

Opinionen har tyligen alltid varit mer kk-vänligt i Finland som har bara lite vattenkraft och alltid var importberoende. Man har alltid skött och uppgraderad de befintliga fyra reaktorerna så att tillgängligheten ligger vid 90%. I Sverige däremot fanns ett avvecklingsbeslut och företagen har därför inte investerat kontinuerligt så att tillgängligheten där ligger mycket lägre.

Finland har en ”sixpack” regering eller ”konsensdemokrati” som alltid var kk-vänlig. I Sverige däremot fanns kk-motståndare i båda blocken vilket dämpade beslutsamheten.

Skillnaden visar sig i skatter och avgifter på kk-el som är 12 öre/kWh i Sverige men bara 1,9 öre/kWh i Finland.

Fortum tror fortfarande att kk lönar sig på långt sikt. Svensk näringsliv tror inte att kk har en framtid, finsk näringsliv däremot tror på en framtid. Vi frågar oss hur det har kunnat uppstå en sådan skillnad? Kanske stämmer det inte.

Ingrid (från VmK) frågade, varför man i Finland vill acceptera att släppa in ryska Rosatom att bygga ett KK i Pyhäjoki om nu Finland vill vara oberoende. Det var tydligt att de inte ville prata om detta. Fortum är inte med, sa de. Men Rolf Lindahl (Greenpeace) hakade efter med att Fortum visst ville vara med om de fick köpa rysk vattenkraftandelar. (Efteråt har ju också Fortum verkligen gått in som delägare.)

SKB’s fartyg Sigrid

Hela veckan låg SKB’s kärnavfallstransportfartyg Sigrid i hamnen och var öppet för besökare med en påkostat utställning om SKB’s planer för ett slutförvar nära Forsmarks kärnkraftverk i Östhammars kommun. Deras metod är att insluta uttjänta bränsleelement i kopparmantlade stålbehållare som sen ska deponeras i ett hölje av bentonitlera 500m djupt i urberget. Alla som kom in blev genast omhändertagen av en vänlig och väl informerad medarbetare som guide som visade runt och svarade på alla frågor. De verkade angelägen att visa hur bra deras planerade slutförvarsmetod är och att vi kan lita på dem.

Själv tycker vi att medarbetarna säkert gör ett utmärkt jobb. Det är inte deras fel att kärnavfall i princip inte alls kan lagras på ett tillfredställande sätt. Och det är nog inte heller deras fel att alternativa slutförvarsmetoder som ”djupa borrhål” eller ”dry rock deposit” inte undersöks. Även den principiella frågan om avfallet ska lagras återhämtbar eller inte diskuteras inte. Är det återhämtbart kan det bearbetas ifall metoder för oskadliggörande skulle utvecklas. Men då kan det även återhämtas av folk som vi inte vill ska göra det, terrorister tex. Dessutom kan då framtida kulturer som inte vet om avfallet komma över det av en slump.

SKB’s medarbetare dök även upp i Folkkampanjens egna seminarier. Det var positivt men de tog också upp lite väl mycket uppmärksamhet kan vi tycka.