Tänk att få fira något i januari!

Det är en märklig tid vi lever i. Coronans konsekvenser påminner om vad som kan hända om radioaktiviteten släpps lös. Förhoppningsvis dock inte lika långlivade. Och möjliga att hämma med vaccin.

Vi har haft ett år som präglats av att kärnkraft och kärnvapen både flyttat fram sina
positioner och mött ökat motstånd. Kärnkraftskramarna har försökt exploatera drömmen
om små, billiga och ofarliga anläggningar som ska rädda klimatet. Verkligheten visar att
förnybar elproduktion blir alltmer överlägsen när det gäller effektivitet, kostnader, säkerhet, snabbhet och utsläpp. Även de drömda småverken skulle generera avfall som måste förvaltas i 100 000 år. Ingenstans i världen är det problemet löst även om finnarna påstår det efter att ha kopierat den svenska KBS-3 modellen som inte är godkänd i Sverige.

Avvecklingen av den svenska kärnkraften pågår i takt med att investeringsviljan, lönsamheten och behovet minskar. När det gäller behovet borde vi ta hänsyn till att behovet måste anpassas till klimat och hållbarhet. I Sverige konsumerar vi som om vi hade fyra jordklot. En ny elbil måste därför ersätta fyra gamla fossilbilar. Motsvarande gäller på andra områden. Avvecklingstakten bör därför kunna öka.

Kärnkraftens siamesiske tvilling (maskulinum!) kärnvapnen genomgår också en förändring mot mindre och effektivare. Här handlar det om verklighet och det är USA som anför utvecklingen – också när det gäller att motarbeta fred och nedrustning. Det var också USA och Nato som hindrade Sverige och många andra länder från att signera och ratificera FN:s kärnvapenförbud.

Nu hindrar det inte att kärnvapenförbudet blir internationell lag den 22 januari efter att 50 länder ställt sig bakom. Det blir en viktig dag att fira. Och vi ska göra det globalt!

Jan Strömdahl
ordförande

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.