SKA AVFALLET FRÅN KÄRNKRAFTEN LÄGGAS I OSÄKERT FÖRVAR FÖR EVIGT OCH SAMTIDIGT VARA ÅTKOMLIGT?

Under en dramatisk första vecka av fem i Mark- och miljödomstolen har framtiden för avfallet från kärnkraftverken i Sverige kommit allt längre bort från en acceptabel lösning.

SKB, kärnkraftsindustrins gemensamma avfallsbolag – med Vattenfall som störst – har efter 40 års förberedelser ansökt om tillstånd vid domstolen om att få kapsla in 12 000 ton radioaktivt avfall i 6 000 kopparkapslar i en ny anläggning i Oskarshamn. Kapslarna ska sedan fraktas på Östersjön till ett stort bergrum 500 meter snett under kärnkraftverket i Forsmark i Östhammars kommun. Efter avvecklingen av den svenska kärnkraften ska bergrummet fyllas och förslutas så att avfallet kan ligga i tryggt förvar – utan tillsyn – i minst 100 000 år. Det ska dock vara möjligt för framtida generationer att gräva upp och återvinna både energi och material. Intresse torde finnas från såväl vapenindustri som koppartjuvar.

SKB fick stöd av Strålsäkerhetsmyndigheten (som av många uppfattas som närstående), Naturvårdsverket, berörda länsstyrelser och Oskarshamns kommun. Östhammars inställning ska avgöras efter en folkomröstning 4 mars 2018. Alla fristående personer och organisationer som hade anmält sig som parter var dock mycket kritiska och yrkade avslag på SKB:s planer vad gäller såväl metod som plats och säkerhetsanalys.

Geologen Nils-Axel Mörner och geofysikern Herbert Henkel visade med övertygande vetenskapligt underlag att berget i Forsmark inte håller måttet genom t.ex. risken för jordskalv och att säkerhetsanalysen är undermålig. Korrosionsforskarna vid KTH genom Torbjörn Åkermark och Peter Szakálos påpekade att SKB redan från början inriktat sig på _en_ metod och _en_ plats. SKB har köpt korrosionsexperter som är ensamma i sin bedömning av kopparens motståndskraft. I själva verket finns en samlad internationell expertis som är övertygad om att en majoritet av kopparkapslarna kommer att haverera inom 1 000 år och att grundvattnet kan smittas i hela Östersjöregionen.

Representanter för Miljörörelsens kärnavfallssekretariat, Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning, Naturskyddsföreningen, Jordens Vänner, Folkkampanjen mot Kärnkraft-Kärnvapen, Värmland mot Kärnkraft och Kärnkraftsfritt Bottenviken utvecklade och instämde i experternas bedömningar.

FRÅGAN ÄR NU OM DOMSTOLEN – OCH I NÄSTA SKEDE REGERINGEN – KAN TA På SIG ATT RISKERA SÄKERHETEN FÖR KOMMANDE GENERATIONER GENOM ATT BEJAKA SKB:S ANSÖKAN. DET VISADES ATT DET FINNS ALTERNATIV, FRÄMST S.K. DJUPA BORRHÅL, MEN DET HAR SKB VÄGRAT UTREDA. DET FINNS OCKSÅ TID EFTERSOM REGERINGEN BESLUTAT FÖRLÄNGA KÄRNKRAFTENS LIVSTID. DET FINNS STARKA SKÄL ATT FÖRSÖKA HITTA EN METOD SOM INTE RISKERAR UPPGRÄVNING ELLER HAVERI INOM NÅGRA GENERATIONER OCH ETT BERG SOM INTE KAN LÄCKA TILL ÖSTERSJÖN.

Jan Strömdahl, Ordförande för Folkkampanjen mot Kärnkraft-Kärnvapen,
Stockholm, 10 september 2017

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.