PRESSMEDDELANDE från Miljörörelsens kärnavfallssekretariat, Milkas: Folkkampanjen mot Kärnkraft-kärnvapen:s och Jordens Vänner:s organisationen som bevakar kärnavfallsfrågan.

Rapport från dag 1-8,  den 5-14 september från Mark- och Miljödomstolen:s behandling av ansökan från SKB – Svensk Kärnbränslehantering AB – om metod och anläggningar för slutförvar av använt kärnkraftbränsle.

Bakgrund: År 2011 lämnade SKB som är kärnkraftbranschens gemensamma bolag för att ta hand om kärnkraftavfallet och slutförvara det, in en ansökan om metod och anläggningar för detta. Därefter har ansökan varit ute på bred remiss och kompletteringar har gjorts. Nu återstår fem Ja enligt SKB innan det är klart. Från Mark- och Miljödomstolen, från Strålsäkerhetsmyndigheten SSM, från Östhammar och Oskarshamn kommun och från Regeringen, innan ”spaden” kan sättas i marken.

Rapport från dag 1

När domstolsförhandlingen började var laguppställningen: Domstolen 8 personer varav 6 är jurister, SKB 17 personer, kommunerna 10 personer, Strålsäkerhetsmyndigheten 8 personer, statliga organen Kärnavfallsrådet-Naturvårdsverket-Länsstyrelserna totalt 15 personer, Miljörörelsens kärnavfallssekretariat ”Milkas” 5 personer, Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning ”MKG” 4 personer, övriga miljörepresentanter med talan 5 personer, journalister och åhörare säg 15-20 personer.

Det meddelades att 19 förhandlingsdagar är inplanerade och tidsplanen har 106 punkter.
Det konstaterades även att inga formella hinder var anmälda varför processen kunde påbörjas.
Domstolens ordförande Anders Lillienau meddelade att domstolen lämnar sitt ställningstagande till Regeringen senast den 22 december i år och om Regeringen säger Ja till ansökan återförs den till Mark- och Miljödomstolen som då fastställer villkoren.
Domstolen tog även upp två nya frågeställningar som de vill få belysta och det var ansvarsfrågan efter att slutförvaret var tillslutet och träd planerats ovanpå.

Sedan följde SKB:s formella yrkanden som tog endast 10 minuter. Nuvarande mellanlager Clab i Oskarshamn byter namn till Clink när Clab kompletterats med en planerad inkapslingsanläggning, meddelades även som en liten detalj.
Efter SKB:s yrkande kom motpartens yrkande:
-Östhammars kommun ska ha en rådgivande folkomröstning i början på nästa år och tar därefter slutligt ställningstagande.
– Oskarshamns kommun ska inte ha folkomröstning och sa nu att de tillstyrker ansökan.
-Strålskyddsmyndigheten SSM tillstyrker.
-Naturvårdsverket motsätter sig inte ansökan.
-Kärnavfallsrådet tar inte ställning eftersom de är ett råd under regeringen.
-Länsstyrelsen i Kalmar län tillstyrker.
-Länsstyrelsen i Uppsala län tillstyrker.
-Miljörörelsens kärnavfallsgranskning  MKG avstyrker.
-Miljörörelsens kärnavfallssekretariat Milkas avstyrker.
-SERO ej närvarande men avstyrkt skriftligt.
-Nils-Axel Mörner och Herbert Henker avstyrker liksom 4 personer som inte var närvarande har avstyrkt skriftligt.

De klagande fick nu utveckla sin talan mera i detalj. Sedan var det SSM:s tur enligt dagordningen utveckla hur de jobbar med denna ansökan och de tog ca en timme på sig för det.
Noteringar: SSM är staten expertmyndighet för joniserad strålning tex från kärnavfall eller mobiltelefoner.

Nu föreligger två ansökningar enligt kärntekniklagen som SSM ska prövas och deras yttrande lämnas direkt till regeringen. Om Ja därifrån återförs ansökningarna till SSM som fastställer villkoren. SSM ställningstagande lämnas till regeringen senast kommande årsskifte.
Har sökande gjort troligt att det finns förutsättningar att uppfylla samtliga krav på strålskydd och kärnteknisk säkerhet?  SSM finner ”Att sökande har möjligheter och förmåga att hantera osäkerheter i säkerhetsredovisnngen och förmåga till vidareutveckling och optimering av konstruktioner.”

SKB stod sedan på tur för redovisnig av sin sökan, vilket tog runt två timmar.
Noterades: SKB konstaterade att efter 100,000 år är strålningsnivån på använt kärnbränsle nere i en strålningsnivå som motsvarar bakgrundstrålningen. Ekonomiskt så har upp till nu förbrukats 43 miljarder för forskning och utveckling plus att bygga och drifta befintligt slutförvar för lågaktivt avfall. Finns just nu i avfallsfonden 63 miljarder och beräkningen nu är att det går åt 141 miljarder totalt för att ta hand om kärnkraftens avfall. Under 2016 betalades i snitt in 4,1 öre per producerad kWh till avfallsfonden. Upp till nu finns totalt 6,500 ton använt kärnbränsle i vattenbassänger i Oskarshamn. När kärnkraftepoken är slut är prognosen att det har producerats 12,000 ton högaktivt kärnbränsleavfall.

Historiskt så har kärnkraften haft en ”Pionjärtid” med forskning och uppbyggandet 1945 till 1972, en ”Uppbyggnadstid” 1972 till 1985, en ”Produktionstid” från 1985 och framåt. 1968 avskrevs tankarna på ett Svenskt kärnvapenprogram och 1980 hade vi folkomröstningen. Clab mellanlager i Oskarshamn för använt kärnbränsle var klart 1985 och slutförvaret för lågaktivt kärnavfall i Forsmark var klart ett år senare. Internationellt sett finns totalt ca 300,000 ton använt kärnbränsle och Finland är först ut att bygga ett slutförvar som påbörjades under 2016 vilket ska ligga 430 meter ner i berget och är enligt KBS-3 metoden. KBS-1 var en metod med inglasning efter upparbetning medan KBS-2 och 3 är direktdeponering, där 3:an står för 3 barriärer, berget, bentoniten och kopparkapseln.

SLUT på rapporten från dag 1.

Rapport från dag 2, 

Idag var det ”SKB:s dag” kan man säga, från klockan 09 till klockan 17, för dagen ägnades åt att SKB redovisade mera i detalj sin ansökan för domstolen. Metodval, platsval och säkerhet efter förslutningen, hade de valt att indela redovisningen i.

Noterades under Metodval: SKB har valt det de kallar KBS-3 metoden vilket innebär att man stoppar in det utbrända kärnbränsleavfallet i en 5 meter lång och 1 meter rund, 7,5 ton tung kopparbehållare som tillsluts efteråt genom en speciell svetsmetod som heter ”friktionssvetsning med omröring”. Varje kapsel innehåller då 2 ton använt kärnbränsle och för att slutförvara allt kärnbränsleavfall krävs 6,000 sådana kapslar och produktionskapaciteten i kapselanläggningen i Oskarshamn är planerad att vara en om dagen.

Kapslarna stoppas sedan ner i individuella lodräta borrade hål isolerade med bentonit-lera med 6 meters mellanrum mellan hålen, i botten på 300 meter långa bergtunnlar, 500 meter ner i urberget. Att man valt just 6 meters mellanrum beror på att värmeutvecklingen inte ska värma upp den omgivande isolerande bentoniten varmare än till max 100 grader. Bentonit är en lera som tar upp vatten under expansion och används tex till kattsand.

Andra metoder har utretts, från att skicka ut avfallet i rymden till att gömma det under Antarktis. Frågan om använt kärnbränsle är ett avfall eller en resurs har diskuterats länge, men SKB betraktar det som ett avfall. I använt kärnbränsle finns det 1 procent plutonium redovisades. Totalt efter ”kärnkraftepoken” kommer det att finnas 120 ton plutonium inkapslat i detta kärnbränsleavfallet. I tex Frankrike, England, Ryssland med flera kärnvapenländer upparbetar man kärnbränsleavfallet för att få ut plutoniumet till kärnvapen. Restprodukten förglasas då och ska så småningom slutförvars på något sätt men de har inte kommit så långt i den processen.

Metoden ”djupa borrhål” som miljörörelsen ser fördelar i, vilket innebär att borra stora 5 kilometer djupa hål att slutförvara avfallet i, har också studerats. Att låta avfallet ligga kvar i mellanlager-bassängerna under marken i Oskarshamn i 100-tals år strider dels mot Svensk lagstiftningen men lämnar även över problemet till kommande generationer vilket väl ingen av oss vill. Hur andra länder gör med avfallet redovisades kort men man kan konstatera att Sverige ligger i täten. Endast Finland ligger före.

Noteringar under platsval: Att lokalisera inkapslingsanläggningen ”Clink” till befintligt mellanlager i Oskarshamn har många logistiska fördelar bl.a medger det sjötransporter.

Vad gäller platsval för slutförvaret så påbörjades detta arbete redan på 1970-talet och man undersökte först översiktligt i 8 olika kommuner i Sverige. Av de 8 tackade 6 senare nej till vidare undersökningar och då återstod Östhammar och Oskarshamn för noggrannare provborrningar och undersökningar. Några hundratals provhål har borrats enligt SKB. Det nära avståndet till havet, platsen i Forsmark ligger delvis under havet, har ingen betydelse anser SKB. Regeringen beslutade år 2001 att KBS-3 metoden ska användas som planerningsförutsättnng.

Vad gäller gjorda säkerhetsanalys som är gjord och omfattar mer än 900 inlämnade sidor och bl.a baseras på Strålsäkerhetsmyndighetens SSM:s föreskrifter, så är en central frågor ”Visar säkerhetsanalyserna att ett långsiktigt säkert KBS-3 förvar kan byggas i Forsmark?”. ”Är KBS-3 metoden tillräckligt bra på riktigt lång sikt?”. ”Kommer kopparkapslarna att förbli täta under hela analystiden 1 miljon år?”. SSM kräver nämligen ”att påverkan från slutförvaret under 1 miljon år är omkring en procent av den från den naturliga bakgrundsstrålningen”.

Istider kommer och går med 100,000-120,000 års mellanrum, vet vi i dag, sa den föredragande från SKB! Ja det är hisnande perspektiv vi rör oss med när det gäller slutförvar av använt kärnkraftbränsle. Frågorna är många som man anser sig ha besvarat i ansökan! Värmeutvecklingen i berget, grundvattenrörelser, jordskalv, buffertens stabilitet, korrosion av kopparkapseln, är några exempel. Korrosion av kopparkapseln har diskuterats länge. Analyser som gjorts av SKB visar att ”instängt syrgas” i bentonitleran svarar mot mindre än 1 millimeters korrosion, svavelföroreningen sulfid i grundvattnet och leran kan i värsta fall orsaka några millimeters korrosion innan bufferten mättats, allt sett i ett-milionersperspektiv. Om man tillämpar KTH-forskarnas betydligt högre korrosionsdata ger det ändå bara några millimeters korrosion på 1 miljon år, säger nu SKB.

Ja den som lever får väl se, -tänker jag.
SLUT för i dag!

PS jag skrev i går. ”Domstolen består av 8 personer varav 6 är jurister”, fel ska varav 6 ”dömmande” varav 2 är höga jurister, 2 tekniska råd, 2 särskilda ledamöter.

Rapport från dag 3

Första rättegångsdagen var domstolens dag, i går var det den sökandes SKB ”Svensk kärnbränslehantering AB:s” dag, i dag var det statens kontrollorgan SSM ”Statens strålsäkerhetsmyndighet:s” dag, i alla fall hela förmiddagen. SSM är statens högra hand att vara myndighet och kontrollorgan vad gäller strålsäkerheten, att se till att inte människa och miljö skadas av strålning.

SSM har sedan slutet på 90-talet haft en grupp på ca 15 personer som följt detta arbete med slutförvar av använt kärnbränsle. De är i denna process motpart-kontrollorgan och har lämnat in en rapport på runt 700 sidor om hur de ser på den långsiktiga säkerheten kopplat till SKB:s ansökan om metod och slutförvar av använt kärnbränsle. De har producerat nästan 100 granskningsrapporter och begärt 70 kompletteringar och förtydligande av ansökan. Fokus för SSM har varit på platsundersökningarna, anläggningssäkerhet och långsiktig säkerhet. SSM yttrar sig till Mark- och Miljödomstolen, men det är till regeringen de lämnar sitt ställningstagande, lite komplicerat att förstå för en lekman, men det är i slutändan regeringen som säger Ja eller Nej till SKB:s ansökan, inte Mark- och Miljödomstolen.

SSM redovisade i 10 steg hur hela deras roll och process ser ut, och den börjar nu med att yttra sig till Mark- och Miljödomstolen om SKB:s ansökan, steg 1, och slutar kring nästa sekelskifte med att ge medgivande till att försluta slutförvaret, i steg 10. Under hela processen kommer de att vara en fristående kontrollerande och granskande myndighet.

SSM har delat upp sin granskning i dels 1,000 år, 100,000 år och dels tiden bortom 100,000 år. SSM:s konstaterar ”att ansökan har förutsättningar och bästa teknik som gör att ett säkert och långsiktigt förvar erhålls.”

Under den efterföljande frågestunden lyfte flera frågan om ett eventuella vänskapsband föreligger mellan kontrollerande myndigheten SSM och den sökande, SKB ”Svensk kärnbränslehantering”.

Östhammars kommun fick därefter ordet och meddelade att de hade inga synpunkter på KBS-3 metoden eller slutförvaret i dag, utan vill återkomma med sina frågor när domstolen senare besöker Forsmark.

Efter lunch var det inplanerad talartid för de som yrkat på avslag på ansökan. Först ut att tala var geologie docent Nils-Axel Mörner. Han höll ett långt faktaspäckad ”vetenskaplig” redovisning över varför han anser att sökt plats men även metod inte håller måtten. Explosiv metangastektonik, framtida glaciationer mm, mycket geologisk forskningsfakta redovisades. Han sammanfattade avslutningsvis sina avslagssynpunkter i 8 punkter och fick applåd.

Därefter fick Miljörörelsens kärnavfallssekteriat ”Milkas” ordet och Eva Linderoth, Rolf Hansson, Miles Goldstick, Britta Kahanpää, hade inlägg. Elisabet Holmström Kärnkraftfritt Norrbotten, Alfred Maultasch Värmland mot kärnkraft, geologie docent Herbert Henkel.

Avslutningsvis en eloge till domstolen som tidsplanerat rättegången så bra att vi kunde avsluta dagen en kvart före plan, klockan 16,45.
SLUT från dag 3.

Rapport från dag 4

I går eftermiddag fick de parter som motsätter sig ansökan ordet, och det fortsatte i dag hela dagen. I går ”sågade” geologie docenten Karl-Axel Mörner och geologier docenten Herbert Henkel ansökan med avseende på geologin i den valda slutförvarsplatsen. Mörner sammanfattade det hela i 8 punkter som jag nu har fått ta dela av och vill gärna sammanfatta nedan eftersom geologin kopplad till slutförvarsplatsen är en grundbult i hela SKB-konceptet. 1. KBS-3 metoden förutsätter att berggrunden är exceptionell stabil, vilket inte är fallet. 2. Forsmark är inte ”bästa platsen”. 3. Påståendet om ett säkert förvar i 100,000 år kan inte styrkas. 4. SKB:s säkerhetsanalys är dålig och baseras på överoptimistiska antaganden. 5. En riskbedömning måste innefatta paleoseismiska händelser vilket SKB:s inte gör. 6. Metangastektonik (metangasexplosioner) har SKB inte alla räknat med vilket kullkastar SKB:s säkerhetsanalys. 7. Metod för att konvertera tsunamivågors höjd till jordbävningsmagnitud har inte beaktats. 8. SKB:S klimatscenario underkänns.

Fredagen förhandling i Mark- och Miljödomstolen inleddes med stark kritik på korrosionsproblematiken av kopparkapseln. De som har följt detta ärende vet att det sedan länge råder delade meningar inom forskarvärlden, eller rättare sagt mellan SKB:s sakkunninga och anlitade forskare och materialforskare tex från KTH.
I dag ”sågades” kopparkapseln som säkert skydd i 100,000 år, skulle man kunna säga!
Torbjörn Åkermark, forskare inom material och ytskikt, fd Stockholm universitet inledde. Hans slutsats är att korrosionen av kopparkapselen är 1,000-10,000 gånger större än vad SKB anger. Han illustrerade detta som en karta där SKB bara tittat på en liten del av kartan och han yrkade på avslag på KBS-3 metoden.
Peter Szakalos korrosionsforskare mm på KTH, företräder en grupp forskare på KTH som underkänner KBS-3 metoden pga korrosionsproblematiken av kopparkapseln som de anser är så mycket större än den SKB anger vilket gör att denna skyddsbarriär kan falera långt före tidsperioden 100,000 år.
Kopparkorrosionhastigheten i slutförvaret är mer än 1,000 gånger snabbare än vad SKB anger, anser denna KTH-grupp. Han nämnde även att SKB:s teoretiska beräkningsmodell strider mot alla exprimentella korrosionsdata. Detta kan förvärras av så kallade läckströmmar från den stora likströmskabel som går ifrån Forsmarks närhet till Finland, läskströmmar ger dokumenterad korrosion i omgivningen vet man. ”Saunaefftekten” kring kopparkapslarna  kopplat till vatteninläckning i denna gruvmiljö bidrar också till ökad korrosion. En 6 meter tjock kopparkapsel krävs för ett säkert förvar, ansåg han. Om SMM tog hänsyn till etablerad fri forskning, borde de avstyrka KBS-3 metoden, vilket även domstolen borde göra, avslutade han.

Christopher Busby fristående internationell forskare inom cancer kopplat till strålning från bl.a kärnbränsleavfall var nästa talare och han representerade sig själv. Han hade ett längre anförande på Engelska om joniserad strålning-radioaktiv strålning. Östersjön är redan Världens mest kontaminerade sjö, Forsmarkprojektet kommer att öka det, hävdade han. Hans slutsats är att redan en liten mängd strålning från kärnavfallet leder till dödsfall av barn. Sammanfattningsvis presenterade han en annan uppfattning om strålningsrisken än SSM.

MKG ”Miljörörelsens kärnavfallsgranskning” fick sedan ordet och presenterade en lång och omfattande argumentation och dokumentation för sitt avslagsyttrande och har även tagit in utomstående sakkunniga. Kopparkapseln kan redan pga korrosion haverera efter några 100-tals år, hävdar de och hänvisade till inlämnad dokumentation, tex ”Saunaeffekten” som bergsingenjören och forskaren Olle Grinder ingående redovisade.
Nästa invändning från MKG var i lerfrågan och påstår ”Bufferten med Bentonitleran runt kopparkapseln kommer inte att svälla och skydda kapseln som SKB påstår.” Man har här kallat in senior professor från Luleå Tekniska högskola Roland Pusch. Bentonit är ett samlingsnamn på leror som kommer från vulkaniskt asknedfall i havet för mycket länge sedan. Vilken lerkvalite ska man välja och finns tillräckliga mängder? En kunskap är att cementerad lers sväller inte. Slutsats: Mera utvecklingsarbetebehövs.

Näst inkallad MKG-expert var Fergus Gibb professor i Petrology o geokemi, Sheffield, England. Han har speciellt studerat slutförvar i djupa borrhål. Helfodrade borrhål 4-6 kilmeter djupa där avfallet förvaras längst ner och som sedan fylls med cement och försluts. I så djupa borrhål är berggrunden så stabil att avfallet förvaras intakt i miljontals år. Forskning på djupa borrhål har bedrivits på senare år och 2016 hölls en internationell konferens om detta i Sheffield. Miljöpåverkan med denna metod anser han är mycket mindre och genomförande tiden blir avsevärd kortare. Sveriges totala kärnbränsleavfall 12,000 ton skulle kräva ca 20 sådana hål på en yta motsvarande några fotbollsplaner och kostnaden bli ca en fjärdedel, angav han.

I dag blev det ”övertid” i förhandlingarna som avslutades kl 17,30.
SLUT för i dag – trevlig helg!

Rapport från dag 5

Vi är nu inne i vecka 2 av 5 i denna domstolsprocess. Sökande är kärnkraftsindustrins eget bolag Svensk Kärnbränslehantering AB. Domstolen kommer inte att besluta utan lämna en rekommendation till regeringen som är beslutande instans i detta stora ärende om hur omhändertagandet av utbränt kärnbränsle ska gå till.
I förra veckan fick vi veta hur de olika parter i målet ser på ansökan:

-Östhammars kommun ska ha en rådgivande folkomröstning i början på nästa år och tar därefter slutligt ställningstagande.
– Oskarshamns kommun ska inte ha folkomröstning och säger Ja till ansökan.
-Strålsäkerhetsmyndigheten SSM tillstyrker.
-Naturvårdsverket tillstyrker
-Kärnavfallsrådet tar inte ställning eftersom de är ett råd under regeringen.
-Länsstyrelsen i Kalmar län och Uppsala län tillstyrker.
-Miljörörelsens kärnavfallsgranskning  MKG avstyrker.
-Miljörörelsens kärnavfallssekretariat Milkas avstyrker.
-Organisationen SERO avstyrker.
-Föreningen Värmland mot kärnkraft avstyrker.
-En korrosionsforkargrupp på KTH avstyrker.
-6 enskilda personer avstyrker, varav flera är tunga forskare.
 I förra veckan fick den sökande SKB med hjälp av olika expertis presentera sin ansökan inför domstolen. Därefter senare i veckan fick de som yrkat på avslag på ansökan ordet.

Fredagen avslutades med ett intressant anförande om den så kallade djupa borrhål-metoden, en metod som miljörörelsen förordar. Föredragen av professor Fergus Gibb, Sheffield England som har studerat slutförvar i djupa borrhål under många år. Fördelen är, hävdade han, säkrare förvaring, kortare genomförande tid, betydligt billigare. 20 sådana borhål skulle krävas i Sveriges fall.
Vecka två inleddes nu med att miljöorganisationen MKG hade kallat in ytterligare en expert på djupa borrhål, forskaren Andrew Orrell från USA. Han har deltagit under lång tid i den amerikanska forskningen om djupa borrhål som slutförvaringsmetod, den metod som miljörörelsen förordar men inte utretts nämnvärt av den sökande SKB. USA-forskningsprogramet avbröts av den nya Trumph-administrationen. Orrell hävdade att djupa borrhål-tekniken ger större strålningssäkerhet kopplat till lägre kostnad. Offert fanns från 4 olika borrföretag för att borra ett prototyphål men man hann inte påbörja innan det avbröts. MKG avstyrker ansökan både med avseende på metod och platsval och hänvisar också till Miljöbalkens krav i 2 kapitel 3 paragrafen, att bästa möjliga teknik ska användas.

Efter lunch fick SKB göra replik-bemötande på de avvikande synpunkter som framkommit sedan torsdag eftermiddag. De inledde med replik på djupa borrhål som de menar skulle ta lika lång tid att utveckla och verifiera som det tar att bygga KBS-3 bergförvaret. Att sammanföra en större mängd kärnbränsleavfall på liten yta kan leda till en kritisk massa som kan starta en kedjereaktion, menar SKB. Frågan diskuterades mellan de olika parterna.

SKB bemötte synpunkter på strålsäkerhetsfrågor och cancer, med att de hänvisade till. internationella beräkningsgrunder som UNCEAR, ICRP, EU, som SKB tillämpar.

Angående kopparkorrosions-problematiken hävdar SKB experter att man valt koppar för det är efter guld och silver den vanligaste metall som har bäst korrosionsbeständighet. Man har valt en kvalité med låg syrehalt och en oberoende forskargrupp på Ångsröms-laboratoriet har på uppdrag gjort en oberoende undersökning som resulterat i att korrosionen kan bli 0,3 millimeter på 1 miljon år. SKB har även gjort fältförsök i Äspölaboratoriet i Oskarshamn både i varm som kall miljö. Korrosion av kopparkapseln i den miljö den ska vistas i kan i sämsta fall bli bara några millimeter på 1 miljon år, hävdar SKB:s experter. En lång vetenskaplig debatt skedde i denna kopparkorrosionsfråga som få av oss i salen kunde delta i eller förstå.
SLUT för i dag måndag. Blev dock lite övertid, planerad sluttid kl 18,00 blev 18,50.

Rapport från dag 6

Gårdagen avslutades med en lång och delvis upphetsad debatt om kopparkorrosion med avseende på de kopparkapslar som kärnbränsleavfallet är tänkt att slutförvaras i. Debatten som skedde på hög vetenskaplig nivå blev inte klar utan ska fortsätta på reservdagen nu på torsdag.
Dagen inleddes och ägnades åt repliker enligt domstolens ”körschema”. Inleddes av SKB på kritiken som uppkom under förra veckan om ”bastueffekten” och bentonitlerans funktion kopplat till den bentonit som ska omsluta kopparkapslarna i bergrummen och vara en extra skyddsbarriär i slutförvaret.

SKB hävdar att deras egna studier och fältförsök har visat att en bastueffekt mycket riktigt uppstår på kapselytan och att fukten stannar i kapselbentoniten men sprids inte upp till bentonitblocken som man ska återfylla bergtunnlarna med. SKB bekräftade även att inlagring av salter sker i kapselbentoniten men påverkar inte eller försämrar inte hållbarheten i bentoniten. SKB-experten sa också att i Sverige är LKAB i Kiruna största förbrukaren av bentonit och används vid pellertstlllverningen. Sverige har ingen egen produktion av bentonit men att Grekland är en mycket stor producent/har stora fyndigheter av denna lera.

Sedan bemöter SKB:s expert Raymond Munier synpunkterna på jordskalvproblematiken vid slutförsvarsområdet. Samt om ”linsen” vid Forsmark som man pratade om i förra veckan. Både förra bemötandet liksom detta, sker på en hög vetenskaplignivå. Man får ”som plus” lära sig mycket under denna domstolsförhandling. Sverige har i snitt 500-700 skalv per år under magnituden 1, 10 under 2 och 1 under 3. Världens hittills största skalv inträffade i Chile år 1965 och var på magnituden 9,5. Störst skalvområde i Sverige ligger efter norrlandskusten. Forsmarkområdet har få skalv vilket visades på bild. Deformationshistoriken är av synnerligen betydelse för att förstå framtiden, sa SKB-talaren. Vi har troligen haft ett 10-tal istider vid Forsmarksområdet som ”masserat berget” under tidens lopp. Isens närvaro vid istid förhindrar skalv, fick vi också veta. SKB har utgått från att det i framtiden kommer att ske stora skalv i området och designat slutförvaret därefter. Tunnlar är resistenta mot skalv, sa talaren vidare. Fortsatt forskning och optimering inom detta område pågår fortfarande, avslutade SKB denna punkt med.

Replik på dagens repliken följde därefter mellan docent Mörner resp professor Henkel och SKB:s geologiexpert Munier och ord som subduktionszon, plattektonisk, postglacial, grabenstruktur, användes och jag fattade ingenting ska sägas.
Replik från SKB och motrepliker från miljöorganisationen MKB om säkerhetsanalysen och lokaliseringen av slutförvaret, fick avsluta dagen. 30 av 105 punkter på förhandlingsschemat är nu avklarade.

SLUT för i dag från förhandlingen i Mark- ovh Miljödomstolen på Qualite hotell i Nacka.

Rapport från dag 7

I dag handlade förmiddagen om att ställa frågor och besvara tidigare ställda frågor.
Inleddes med att domstolen ställde 7 nya frågor till SSM -Strålsäkerhetsmyndigheten- som de ska besvara senare. Östhammars kommun och miljöorganisationerna Milkas och MKG ställde även några frågor till SSM. Därefter gavs ordet till sökanden SKB som besvarade flera frågor som tidigare ställts, tex hur ska slutförvarets transporttunnlar tillslutas och svaret var att upp till 200 meters höjd ska de återfyllas med bentonitlera och ovanför den nivån ska bergkross och betong varvas. Tidigast 2085 enligt SKB:s tidplan ska detta ske.

Vad beträffar strålningsrisken från slutförvaret så svarade SKB att den naturliga bakgrundsstrålningen i Sverige ligger på 1-2 millisivert (mSv/år) en ökade efter Tjernobyl-olyckan i delar av Sverige med 1-1,5 mS/år, dock ej i Forsmarkområdet. Flygresor, rökning, medicinska undersökningar ökar också strålningen med storleken 1-3 mSv/år. Efter att slutförvaret stängts så ska det inte öka bakgrundsstrålningen, enligt SKB.

På frågan i förra veckan från domstolen till SKB om ansvaresfrågan efter tillslutning av slutförvaret, svarade nu SKB att de anser att slutförvaret inte utgör en tillståndspliktig miljöfarlig verksamhet, men att SKB nu har ansökt om ett tillstånd som inte är begränsat i tid, vilket innebär att SKB:s även är ansvarig efter förslutningen. Naturskyddsföreningens närvarande advokat ansåg att i domen bör denna fråga regleras.

Efter lunch kom förhandlingen in på den viktiga frågan om MKB -MiljöKonsekvensBeskrivning-. Den föredragande från SKB var civilingenjör Setzman. Samråd enligt miljöbalken har gjorts vid 60 olika möten från år 2002. Preliminär MKB för inkapslingen i Orskarshamn var klar 2006 och för slutförvaret i Forsmark år 2010.
I MKB:n redovisas att behovet, den totala mängden koppar för de 6,000 kapslarna är 45,000 ton vilket motsvarar ca hälften av Sveriges egen årsproduktion av koppar. Vad gäller bentonitlera så är det totala behovet ca 1/4-del av den årliga världsproduktionen.
I den viktiga alternativredovisningen i MKB:n anges att noll-alternativet till mellanlagret Clab i Orskarshamn är en fortsatt lagring där åtminstone i de närmaste 100-talet år, samt vad beträffar slutförvaret är noll-alternativet att inte bygga något slutförvar.
Inlämnad MKB till domstolen omfattar 350 sidor.

Under punkt 33 på dagordningen, motparters sypunkter på MKB:n så yttrade sig SSM, Strålsäkerhetsmyndigheten, som är en remissinstans till domstolen och förklarade sig nöjda med inlämnad MKB, medan miljöorganisationerna Milkas och MKG avslog den på grund av bland annat brister i redovisningen av strålsäkerhetsfrågor och att den är ofullständig, liksom bristande alternativredovisning, vilket MKG anser utgör processhinder och anser att MKB:n bör avvisas.
Enligt Esbosamråd-paragrafen, en internationell överenskommelse om gränsöverskridande miljöpåverkan, har över ett 15-tal yttranden inkommit som domstolen läste upp.
Efter det besvarade SSM en del obesvarade frågor som uppkommit tidigare i dag.

SLUT för i dag och denna andra veckan i Stockholm. I morgon torsdag eftermiddag är det extra förhandlingstid inlagt då kopparkorrosions-problematiken ska ytterligare debatteras mellan parterna eftersom de inte blev färdiga med det i förra veckan. Alla ska komma till tals, -har ju domstolen sagt.

Domstolsförhandlingen fortsätter nu i Oskarshamn i en vecka men först måndagen den 2 oktober. Sedan följer en vecka i Forsmark/Östhammar och sedan en slutvecka i Stockholm med början 23 oktober. På återhörande!

Rapport från dag 8

Av Miles Goldstick, Milkas informationssekreterare

Förhandlingen började punktligt kl. 13 med ca 60 människor i rummet, knappt hälften av deltagarna första dagen. Bland dessa består rätten av åtta, rättens tekniska support av fem personer, SKB deltog med ca 20, SSM med fem, MKG fyra, Milkas med två personer, Oskarshamn kommun två, Östhammars kommun tre och Kärnavfallsrådet med två personer. Övriga parter och myndigheter var frånvarande.

Rådmannen Anders Lillienau berättade att starttiden för förhandlingen måndag 23 oktober i Stockholm nu är ändrad till kl. 10 i stället för kl. 13 vilket står i förhandlingsordningen 2017-07-04 (aktbilaga 557). Denna ändring är möjlig eftersom ingen starttid fanns med i kungörelsen.

Anders Lillienau gav en vägbeskrivning till förhandlingslokalen i Gimo. En karta över Gimo visades på skärmen i rättssalen. SKB kompletterade med en utskrift av sju lunchrestauranger i Gimo.

Anders Lillienau ställde därefter fem kvarstående frågor till SKB. Frågorna ska besvaras vid ett senare tillfälle och kommer att bifogas protokollet. Rätten ska försöka bli klar med protokollet innan förhandlingen börjar i Oskarshamn måndag 2 oktober. Frågorna gällde (1) hur SKB ser på de parallella prövningarna enligt Kärntekniklagen och Miljöbalken, (2) behövs det funktionsvillkor för SKB:s referensutformning i ett tillåtlighetsbeslut enligt Miljöbalken, (3) på vilket sätt ska SKB inkludera SKB:s scenarier respektive modeller över kumulativ långsiktig risk för spridning av radiologiska ämnen från samtliga befintliga verksamheter i Forsmarks område, (4) ett förtydligande avseende Professor Herbert Henkels presentation den 7 och 11 september, aktbilaga 652, sid. 7, bild 14, rörande den valda lokaliseringen, bl.a. med hänsyn till postglacial deformation, och (5) en fördjupad redovisning av de geohydrologiska förhållandena inom Forsmarks områden och avgränsande områden, vilka kan ha betydelse för grundvattnet inom verksamhetsområden både under drift och långsiktigt.

Nästa punkt på dagordningen var SKB:s replik i kopparkorrosionsfrågan. Presentationer som tillsammans tog ca en timme gjordes av Allan Hedin, ansvarig för säkerhetsanalyser på SKB, och Johannes Johansson, SKB:s expert på kapselmaterial och projektledare för några experiment med kopparkorrosion. Ingen ny information framkom.

Därefter gjorde SSM, Henrik Öberg, utredare på slutförvarsenheten och doktor i kemisk fysik en 10-minuters presentation. SSM:s sammanfattande bedömning är ”Korrosionsbarriären av koppar bedöms ha förutsättningar att långsiktigt upprätthålla inneslutning.”

Efter en paus gav Peter Szakálos en presentation på ca 40 minuter. Han listade 10 kvarvarande osäkerheter, och särskilda kombinationer av osäkerheter, som enligt honom med flera inte går att ignorera för att få ett säkert slutförvar. Han nämnde också att SKB:s slutsatser går emot publicerad litteratur och att Uppsalaforskarnas arbete på uppdrag av SKB måste kompletteras.

Näst i tur var KTH forskare Christofer Leygraf, som på uppdrag av SKB har forskat på strålning som komponent i korrosionsfrågan. Enligt honom har strålningskomponenten behandlats förvånansvärt knapphändigt och tillade att SSM överhuvudtaget inte nämner strålning. Han visade bilder av koppar före och efter bestrålning, som ingick i projektet finansierat av SKB. En tydlig skillnad ses. Han berättade att all forskning på koppar som har diskuterats, gäller obestrålad koppar och därför inte är komplett. Han ansåg att man ska ta hänsyn till samverkanseffekter, särskilt strålningens effekter på övriga processer. Hans slutsats är att strålning har oklar inverkan på kopparns långsiktiga mekaniska integritet, särskilt över perioder på mer än 100 000 år.

Christofer Leygraf berättade att hans f.d. chef, professor E. Mattson, en av dem som var med i början av forskningen om koppar som möjligt kapselmateriel för använt kärnbränsle, aldrig skulle skriva under KBS-3-konceptet nu, p.g.a. all ny information som har kommit fram. Christofer Leygraf avslutade med ett citat från ”KBS Teknisk Rapport 31 – Bedömning av korrosionsbeständigheten hos material avsedda för kapsling av kärnbränsleavfall. Lägesrapport 1977-09-07 samt kompletterande yttranden” skriven av en grupp inkl. Professor E. Mattsson, Korrosionsinstitutet ordf.

”Gruppen vill avslutningsvis påtala fördelen med att uppskjuta den slutliga förvaringen av avfallet i minst 30 år – gärna 100 år. Fördelarna med detta är flera: Dels avklingar aktiviteten och värmeutvecklingen från avfallet, dels utvecklas teknik och vetenskap så att förvaringen kan utföras på ett tekniskt-ekonomiskt optimalt sätt.”

Olle Grinder, Naturskyddsföreningen och MKG talade om den så kallade ”sauna-effekten” (förångning av vatten i deponeringshålen som ger en anrikning av salter i hålen). Enligt Olle Grinder kan man få en salthalt som är mycket korrosiv efter bara tio år. SKB hävdar att vattenångan inte kan lämna deponeringshålen. ”Där är vi inte överens” sa Olle Grinder.

Rätten gav SKB möjlighet till en slutreplik. De lämnades av Saida Laârouchi Engstöm, nu direktör för SKB. Hon talade om SKB:s vetenskapliga och rigorösa sätt att jobba med hög kvalitet.

Förhandlingen slutade som planerat nästan prick 17:00.

Påminnelse: fredag 15 september är sista dag för att anmäla intresse att delta i synen i Oskarshamn och Forsmark. Information finns i förhandlingsordningen, se t.ex. http://www.nonuclear.se/kalender/mmd-huvudforhandling2017kbs3

För mer information se http://www.nonuclear.se/kbs3. För aktbilagorna se  http://www.mkg.se/aktbilagor. MKG:s hemsida är det enda plats att alla aktbilagor är publicerad på Internet.

– slut –

Miljörörelsens kärnavfallssekretariat, Milkas
The Swedish Environmental Movement’s Nuclear Waste Secretariat
Tegelviksgatan 40, 116 41 Stockholm, Sweden
info@milkas.se
www.milkas.se | www.nonuclear.se
Rapporterna är skrivna av styrelseledamoten i Milkas Sture Grönblad som även ansvarar för innehållet.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.